Så ok..dagarna har återigen svishat förbi,i detta ljuvliga som kallas livet...
Med upp o neråt dagar, vissa segare o vissa turbulentare än andra:)
MEN summasummarum så återgår mer o mer till det "normala" kan jag se om jag tittar " utifrån":) även om inte just JAG känner mig normal fortfarande så tror jag ändå att det är mest min egen känsla...
Tror att människor generellt som möter mig inte märker något konstigt..
Är tilloch med i arbetsräning nuförtiden,vilket känns helt fantastiskt!
Däremot så behöver jag fortfarande prioritera väldigt mycket o fråga mig själv dagligen:är detta viktigt?betydelsefullt?Ska jag lägga energi på det här?
Märker att det är viktigt för att jag ska "hålla" hela dagen.Detta är något jag generellt tror är viktigt för oss med hjärnskador.Det finns bara en dos med energi som ska pyttsas ut över dagen och när den är slut så är den.
Därför gäller det att hushålla o prioritera med sina resurser,för det finns inget extra att ta av, utan när det är slut så är det om ni förstår.
Och det som händer när "kraften " är slutförbrukad är att alla dom "gamla symptomen" kommer tillbaks med full kraft!
Illamående,dålig balans,"kolsyra",dålig syn,ingen känsel i kroppen,desorienterad osv..
Så det gäller att inte hamna där för det tar tid att komma tillbaka..
Att lyssna på signalerna i god tid..
Jag lär mig,blir bättre o bättre på att lyssna på kroppen..
Vi hörs igen
Hej Hej
