tårar

Har gråtit i två dagar nu...till och från...helt plötsligt så bara forsar tårarna nerför kinderna o jag hulkar så jag knappt får luft..
Det är min mormor som är dålig...min älskade ,älskade mormor.
Okej,jag vet att hon är gammal o allt det där.Jag vet att ingen lever för evigt och att hon inte har någon livskvalitet som det ser ut nuförtiden och jag VET att hon har levt många lyckliga år och att det är fantastiskt att hon är så gammal som hon är.
Men ändå...
Att aldrig mer kunna åka dit och läsa hennes bok och bli bjuden på bullar som hon bakat själv.
Att aldrig mer få höra hennes tröstande ord när jag är ledsen..
Eller att aldrig mer få se henne rafsa ogräs i rabatterna så det ryker...
Det känns otroligt sorgligt och att bara få ha henne kvar i mitt minne..
Tror att det är först Nu som jag verkligen har förstått att hon håller på att försvinna från mig.
Har funderat mycket på döden de här dagarna..Mormor o jag har gjort en överenskommelse att,om hon har möjlighet,så ska hon komma och ge mig ett tecken eller visa sig för mig när hon dör..
Vi har pratat mycket om döden mormor o jag och jag minns att när jag var liten så tog hon mig alltid till kyrkogårdar,det var så fridfullt där, sa hon...
Nu ska jag åka och besöka henne på sjukhuset,vill ta vara på varje sekund som hon fortfarande har kvar i livet..