Tänk vad våra fotsteg trampat runt i kringelikrokar om o förbi varandra för att slutligen mötas o förenas...åren passerade o vi levde i våra små parallella verkligheter utan att ha en aning om att ett stenkast bort år ut o år in gick det en själsfrände....som väntade...utan att veta på vad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar