Kvällspromenad

I fågelkvittret o tystnaden kan hjärtat andas...

Dimmorna i huvudet skingras o tankarna är åter klara..

Huvudet hör vad hjärnan tänker...

Det som för en stund sedan var grått o grumligt är åter i färg...

Jag känner kroppen igen o kolsyran är i det närmaste obefintlig...

I ofas

Just nu är jag inte riktigt synkad med mig själv känner jag..för en tid sedan så kände jag mig mycket friskare än vad testerna visade..o nu är det precis tvärsom...men d e bara o hålla i hatten o följa med i bergodalbanorna av överväldigande känslostormar o ha tillit till att detta är en del i en friskhetsprocess..förr var jag för sjuk för att se mitt eget bästa helt enkelt..ha en stillsam o fin dag därute i cyberspacen..

Paradox

Kan ju tyckas lite paradoxalt att jag som alltid varit intresserad av hjärnan,hur den fungerar,hur vi människor fungerar,hur hjärnskador påverkar oss och även studerat hjärnan på universitetsnivå och arbetat med människor med olika typer av hjärnskador i 13 år nu själv förvärvat just det...det kan hända oss alla,ingen är immun..o den där känslan av att saker o ting händer andra,men inte mig...Alltså....slutar aldrig att förundras över de vändningar som livet tar,när vi minst anar....

Skör

Det gnisslar....mellan dig o mig...skör....jag går sönder med jämna mellanrum o kraffsar ihop spillrorna av mitt nya jag om o om igen...hur länge ska du orka att tålmodigt hjälpa mig plocka...när huvudet blir för tungt att bära,så bara kraschar jag,fräser...går....går tills det grötiga blir klart igen...du kan inte dölja det ibland,jag hör det på tonaliteten i din vanligtvis så varma röst,en bitter,vass,,mästrande underton..önskar att jag kunde finnas där mer än vad jag gör älskling...men det blir bättre,ha förtröstan..vi har varandra iallafall<3